Bokeriparty

I söndags var jag hos Duo Dito på invigning. Så lyckat! Träffade flera skrivvänner, bla Mångmamman som jag lärt känna här på nätet - superkul. Och härliga Hanna Lans fick jag dessutom äran att bjuda på lammfärsbullar och ungsbakade grönsaker och "rå om" en bra stund in på nattet. Mycket bok- och skrivprat var det, det är så härligt att träffa folk som brinner för samma sak som jag själv gör. Läs mer här på Helena Dahlstrands egen blogg.

Helena och Duodito planerar att köra en serie inspirationsdagar under våren. Vad skulle du vilja att de satsade på för teman?Egenutgivning, Skriv ditt liv, Skriv film, Skriv för scenen? Eller har du eget förslag? Lämna kommentar här så skickar jag vidare.

Tantologi

Läste i DN om nätverket TantForsk vid Umeå universitet som återupprättar tanten i (t)antologin ”Tanter, mostrar och andra äldre medelålders kvinnor”, som utkommer på Boréa förlag i vår.
Jag är 45 år. När jag sitter på morgonbussen iklädd reflexväst och ordentligt bältad, då förstår jag att det bullriga högstadiegänget tänker – ”sicken tant där sitter.” Säkerhetsmedvetenheten hos mig har ökat med åren, det är bara att konstatera. Men, tanten i mig känner inte att hon behöver någon större återupprättning.

”Äldre, och i synnerhet kvinnor, har i alla tider varit reducerade”
Jag föddes inte som en ”reducerad person” och jag blir det definitivt inte för att jag nu är närmare 50 än 45. Jag har i alla år arbetat på mansdominerade arbetsplatser och aldrig känt mig ”reducerad” - så jag begriper inte varför jag skulle börja med det nu när jag är i ”tantåldern”?

Kalops, sopkvastar och papiljotter är tant-attribut och med dem har jag glatt levt hela livet – så hur är det möjligt att jag skulle bli tant huxflux bara för jag förra söndagen sov med papiljotter? Första gången jag gjorde det var jag 17, då var jag sexig som få och skorna var blöta av champagne. Väldigt lite tant där skulle jag vilja påstå.

”Tanten har i alla tider spelat en oerhört viktig roll i det tysta.”
Nä, kära vänner. Jag känner verkligen inte igen mig i tant-rollen. Kanske för att ”reducerad” inte ingår i mitt ordförråd, om vi inte pratar sås förstås. Vet inte om jag direkt spelar en ”oerhört viktig roll”, men tyst och försynt är ord som man inte direkt förknippar med min personlighet. Speciellt inte i somras när jag och min sopkvast jagade ut en hjord förrymda kor ur trädgården.

Bokrea My

Hela denna vecka är det bokrea på min bok My - 125 kr inkl frakt. Och bland de 10 första som beställer My lottar jag ut ett ex av novellantologin Nutidsnovellen, där även min novell finns med. Beställ på info@giggihillforlag.se

Om My
Martin drog på nytt efter andan och insåg att det bara gått några sekunder sen han steg in i köket. Några sekunder av hans liv, en vanlig dag på jobbet - men den dagen som så totalt skulle ändra hans liv."

Detta är upptakten till berättelsen om My som kommer hem till Sverige för att stadga sig och leva som alla andra Svensson. Det blir inte riktigt så - även om hennes ohämmade liv är tätt sammanflätat med renovering av huset hon ärvt och middagsbjudningar. Martin inser snabbt att ett liv med My omöjligt kan bli långtråkigt. Bara oförmodat, huvudstupa, färgstarkt och alldeles underbart.

Eva och jag

Eva och jag har minst två saker gemensamt - vi ger inte upp vår dröm och vi är produktiva!

15/4 ger Eva ut sin egen "Kedjor känns bara när du rör dig". Framsidan är spikad. Typsnitt är spikad. Manuset är grovsatt och snart är finsättningen klar inför första korromgången. Sen ger vi oss ut och marknadsför våra böcker - håll i hatten!

Förlagen letar bästsäljare

Bokförlagen svämmar över av manuspapper från skribenter med författardrömmar.Alla vill ge ut en egen bok – men få får chansen. Läs hela artikeln här

I mitt hus bor en morotstjuv

Hej Alla! Ett tillfälligt helginlägg, mest för att peppa Eva, min skrivvän som drog igång mitt skrivande på riktigt. Eva som jag skriver om i Refuserad. Hon startar nu också förlag och i april kommer hennes bok Kedjor känns bara när du rör dig. Heja Eva säjer jag - du är bäst :) När Evas bok kommit ska Eva och jag påbörja vår marknadsföringsplan för att erövra Jönköping. Eva och jag har jobbat ihop i många år förr, så att nu ge oss på att jobba ihop med våra böcker ser jag mycket fram emot. Eva är en otroligt kompetent person som genomför det hon bestämmer sig för och vilar inte förrän hon är färdig.

När det gäller My så har jag fortfarande semester från henne, bloggvärlden 0ch mitt skrivande. Planen är att under påskveckan göra som George Simenon, stänga in mig i absolut avskildhet. Jag ska sätta upp en STÖR EJ skylt på grinden, gömma tv-sladden och dra ur telefonkontakten för att i lugn och ro skriva färdigt My2.

Fram tills dess ska jag ägna mig åt stora frågor som: vem i mitt hus är det som stjäl morötter?????

Inte Sladden i alla fall, för han bor i sin kattmatsskål.

Luft ur

Nu har luften gått ur mig helt ... och det är ganska så skönt. Jag har jobbat så länge med min bok. Åratal. Fixat, planerat och kämpat på. Mycket har fått stå tillbaka, för det har varit all-in ett bra tag nu. Jag la alla mina marker i potten och boken kom ut på marknaden. Precis som jag önskade.

Efter jobbet, när jag kommer hem, har jag inte det minsta lust att skriva. Eller att uppdatera min blogg. Knappt läsa heller för den delen. Jag vill bara sitta och andas under en yllefilt tillsammans med katten Maja. Och pyssla om mig själv, för det var längesedan jag eller någon annan gjorde det faktiskt. Köper lite nya kläder. Målar naglarna. Arrangerar tulpaner i vasen. Kanske till och med åker på semester.

Tack för alla glada tillrop och feedback jag får och jag är glad att ni tar mina fel och brister i boken med jämnmod. Jag har gjort mitt bästa och mer än det är fullständigt omöjligt för mig att prestera.

Helt ärligt får My klara sig själv ett tag nu och jag tar även en liten FB- & bloggpaus. Lycka till så länge med ert skrivande så hörs vi snart igen :)

Shoppat

Ni kan vara lugna ... pusta ut ... jag har handlat byxor! Ett par svarta jeans som fick godkänt av dottern. Ett par hundtandade byxor: "nej mamma ... du blir i n t e för kurvig - men byxorna är fula." Själv tycker jag dock att de passar utmärkt på kontoret till en lång svart kavaj.
"Ja, mamma - långa kavajer är på modet igen ..."

En mönstrad tunika, tre långa linnen som går ner över tjocka rumpan. Ett orange, ett svart, ett beigt (betala för tre, tag två). Sedan fick jag ett par strumpor på köpet. Damen i butiken fick också loss min dragkedja till jackan som fastnat. Det pysslade hon med medan jag provade byxor. Jag gillar Flash nere på stan!

Moi - ett modelejon!

Eller inte ...

Dottern: vet du vad pappa sa, när jag sa, att du och jag skulle på stan?
Jag: Nä.
Dottern: ska hon köpa byxor?
Jag: varför sa han så?
Dottern: jo, för han sa, att när ni träffades förra veckan hade du samma byxor på dig som när ni var tillsammans (ca 15 år sedan)

Ja, tänk vad tiden springer iväg - eller - det finns en anledning till att jag har råd att ge bort 200 Myböcker ... :)

Fem pärlor till Jungfruns krona

Jag är mycket förtjust i historiska romaner och har nu läst den första av tre böcker i serien Fem pärlor till Jungfruns krona - Dottern av Maria Gustavsdotter. En roman om kvinnors liv och möjligheter eller brist på möjligheter att råda över sina egna liv.


Vi får följa Gertrauds uppväxt till kvinna under en av de mest dramatiska perioderna i svensk historia. Berättelsen inleds år 1527. I Stockholm har kung Gösta infört svenska språket i kyrkan och låtit plocka ned helgonaltare och bestämt att klostren ska stängas. Gertraud lever med sin familj i lilla Kalmar, en vid den här tiden blomstrande handelsstad. Hennes föräldrar har sina rötter i Lübeck, fadern är en välbärgad handelsman med skepp som för varor som sammet, silke, marsipan, kanel, ingefära, guld och pärlor över haven.

Har nu satt tänderna i nummer två, Hustrun och fortsätter att läsa om en värld som går mycket långsammaren än i dag när allt är hysteriskt runt oss. Men, kvinnorna slet för familjens överlevnad och deras värsta mardröm var pesten och morgnar de vaknade med döda barn i sängen.

Var Hanna full??

Hanna drömde att hon lyfte upp en bil (en gammal bubbla) för en trappa och undrade om hon var full för att ge sig på ett dyligt företag.
Jag önskar att jag är full när jag tittar ut genom mitt sovrumsfönster.

För jag har faktiskt en gammal bubbla på gräsmattan, om än en något skruttig sådan. Hur den hamnade där? Jo, jag var tvungen att gräva ny slambrun och gissa vad som låg begravt där. Kan säga jag hade uppskattat en gammal vikingaskatt mer.

Skrivtävling om romer och Dåtidsnovellen

Två skrivtävlingar

Dåtidsnovellen - uppföljaren till Nutidsnovellen där jag själv medverkar

Efterlyses: Romer i litteraturen
Dagens barn- och ungdomsböcker skildrar sällan romer. Förutom Katitzi-serien som skrevs av Katarina Taikon på 1970-talet har romer varit så gott som frånvarande i barn- och ungdomslitteraturen. Men i verkligheten finns det romer runt om i Sverige och den romska identiteten är speciell.

Funderar på att få lite distans till My och skriva något helt annat en månad ...

Mat, mat & mat

Efter att haft svårigheter att äta, pga av dålig mage, frossar jag nu. Så alla ni som inte gillar matinlägg kan sluta läsa nu. Det var föresten ett av påpekande jag fått om My-boken, det var boring att läsa om hur My lagade maten i så detalj. Andra gillade det mycket. Och i veckan träffade jag en kvinna som såg på Sopranos bara för maten skull - och har köpt deras kokbok. Hon berättade om en fantastisk lasagne med italienska köttbullar, tomatsås, parmesan, ricottaost och mozzarella. Det måste jag prova :) Så jag kan bara konstatera, vissa gillar mat i litteratur och film, andra inte. Jag kommer dock att fortsätta skriva om My och när hon lagar mat, because I like it!

I går lagade jag ankbröst och potatismos. Doppade mosen i det mustiga ankfettet och njööt stort. Just nu står älgsteken i ugnen och till den ska jag ha Jensens favoritsås. Kan inte säga hur lycklig jag blev när jag upptäckte den i affären. I med lite fet grädde och vips är Jensens sås på en tallrik i mitt kök. Och sen alla matlådor jag har att se fram emot ...

Vad har ni ätit för smarrigt i helgen?

Sarahs nyckel

Åter vid min dator och er efter en vecka full av jobb och magkatarr. Flängt runt i vårt land -Malmö, Hässleholm, Kristianstad och Växjö. Roligt, men en smula ansträngande då jag knappt vågat äta för då blev lille maggen ledsen.

Har läst en del dock, bl a Sarahs nyckel (Tatiana De Rosnay) som jag vet många av er också läst. En gripande och sorglig berättelse om hur det gick till för 60 år sedan, inte alls långt från oss. Dåtid vävs in i nutid på ett skickligt sätt och tårarna hänger i mina ögonfransar många gånger. Världen är grym och livet är inte enkelt, så är det. Slutet av boken blev dock i mina ögon lite ... jaha? Efter att ha läst en, eller rättare sagt, två historier så slutade boken lite väl tvärt, som om författaren var nöjd med att hon berättat sin story och nu ville gå vidare till annat. Boken var värd ett lite mer arbetat slut känner jag. Något som kunde matcha resten av denna härliga bok.

Jag gav min mamma boken. Sarahs nyckel är alldeles för bra för att somna in i min bokhylla. Men, boken kommer att följa mig ett bra tag känner jag, den biter sig fast, som alla historier som är viktiga att inte glömma gör.

Från Bokias sida:
Juli 1942: Sarah, en 10-årig judisk flicka, gömmer sin yngre bror i garderoben strax innan familjen brutalt arresteras av den franska polisen i den beryktade hopsamlingen av judiska familjer VeldHiv. Hon låser garderobsdörren och stoppar nyckeln i fickan, övertygad om att hon ska komma tillbaka om några timmar. Men timmarna blir till dygn och Sarahs desperation växer.
Maj 2002: Inför 60-årsdagen av VeldHiv ombeds Julia Jarmond att skriva en artikel om denna svarta dag i Frankrikes historia. Under sitt sökande efter uppgifter snubblar hon över Sarahs nedtystade familjehistoria. Julia känner sig manad att skriva om flickans öde, och under sina efterforskningar av det förflutna börjar hon ifrågasätta sitt eget liv. Sarahs nyckel är en roman som tar upp de tabun och den tystnad som omger denna smärtsamma episod i Frankrikes historia.