Om att krypa under ditt skinn

Så här skriver Maria Engelwinge på sin blogg:

Något som jag, och många med mig, saknar i romaner där relationerna är huvudtemat; är att man inte får komma huvudpersonerna riktigt nära. Den där totala igenkännelsen vill inte infinna sig. Trots att svåra problem tas upp som sjukdom, död, otrohet, våld, missbruk och sexuella övergrepp lyckas författarna ändå inte få oss att bli berörda på djupet. Vi vill lära känna våra huvudpersoner utan och innan och blir besvikna när orden inte tränger igenom huden och bränner, smärtar, smeker och kittlas. Känns det här igen?

Ja, kan inte mer än hålla med. När jag läser vill jag komma karaktärerna under huden. Älska dem eller hata dem. Som Karin Fossums Jonas Eckel. Jag rös av obehag från första sidan. Eller vår allas Pippi - visst bodde vi där i hennes Villa Villekulla och gossade med Herr Nilsson.

Så vill jag också skriva. När jag läste Marias inlägg kände jag att jag fick något att fundera över. Igår satt jag 6 timmar och skrev om min lönnmörderska. Jag vill verkligen att mina läsare ska komma under skinnet på henne ...

Vilka gestalter har krypt under era skinn?

Den döende dektektiven

Har ägnat några jultimmar åt Den döende dektektiven av Leif GW Persson. Svenska Deckarakademin utsåg den boken till årets bästa svenska deckare. Jag läser ytterst få deckare, men ska jag läsa någon så är det väl denna då. Dessutom är det den första bok av författaren som jag läser.

Den lunkar på utan stress. Inga blodiga mord inslängda i parti och minut för att hålla uppe spänningen. GW Persson behöver inte ta till det dåliga tricket. Han beskriver polisvärlden på ett trovärdigt sätt, vilket inte är så konstigt med hans bakgrund. Som den är. Inte som han vill den ska vara. Boken är lite seg i början, men det blir bara bättre. Rekommenderas!

Betyg 4 av 5.

Memento Mori - minns att du ska dö

Så lika - men ändå så olika. Nu på mitt sängbord.

Memento Mori - minns att du ska dö av Sanna Juhlin
Förlag Ord Text Mening. (läs mer om dem här)

Handling
Louise, 31 år lever ett ensamt liv där film och böcker är hennes stora intresse. Hon lider av stark ångest och tampas dagligen med fobier. Hon drivs av en inre längtan efter riktig kärlek och tror sig finna den i Axel. Kärleken kompliceras av en annan man, systerns kommande bröllop och den ständiga kampen med sig själv. Louise jagas inte bara av sina inre demoner utan också av något hon inte själv kan styra...

Omdöme
Louise, Sveriges mörka Bridget Jones. I dagboksform berättar de båda om att vara singel i 30-års åldern. Om helvetet att aldrig finna den rätte. Eländet när hon väl träffar honom. Om otäcka familjemiddagar. Både Louise och Bridget tycker livet är ett elände. Fast Bridget tycker det är härligt kul i alla fall. Det gör inte Louise.

Louise är genuint ensam och jag lider med henne sida upp och sida ner. Hon mår dåligt och har så gjort i större delen av sitt liv. Jag känner igen mig ibland. Förstår stundtals exakt hur hon tänker.

I Bridget Jones dagbok skrattade jag igenkännande. För mycket vin och falla för skitstövlar ... Ja, ni vet.

I Memento Mori sörjer jag tillsammans med Louise i mitt hjärta. Och gläds. En bok som känns synnerligen äkta och nära. Då Bridget endast får liv i bokens värld, där kan Louise mycket väl vara din kollega eller vän. Eller en liten del av dig själv.

Betyg
En 4:a av 5. Läs den. En bok som berör och som jag kommer att ta med mig ett bra tag framöver.

God Jul!

God Jul alla kära Bloggläsare!!!

Välsigne mig

Mina skånesläktingar kommer inte på grund av snön. :( Jag insåg att vi här hemma aldrig skulle orka äta upp all julmat eller för den delen dricka upp all julmust. Som den goda människan jag är packade jag sill, ansjovis, sillsallad, julmust, vörtbröd med mera i kassar och körde i väg till ett härbärge för människor i nöd. Väl där överlämnade jag maten till en dam.

Hon sa: "tack och Gud välsigne dig".

Vad gör jag då???

"Tack det samma", sa jag och neg djupt.

Pinsamt.

Provläs!

Kika in hos Kostdoktorns blogg. Där kan du provläsa denna bok.

Matrevolutionen heter Andreas Eenfeldts bok som släpps den 4:e januari. Han är även känd som Kostdoktorn

Alvklingan

Underbar reklam med min bardoms härliga dialekt. Se Billingska bokhandeln reklam för Alvklingan.

Eller var det Alvringen ...? :)

Ghostwriter

Utan spökskrivare stannar MediaSverige. De är många, våra spöken ... Fast vi pratar inte om det, det är lite fult. Ungefär som att anlita svart städhjälp.

Kanske är det de som är min grej. Jag "skriver som en etablerad författare" (lektörsutlåtande), möjligen är det mina histiorier som inte håller linan ut då, kan man tro. Plus att My är för Tjolahoppsan.

Jag kan riktigt se mig själv - möta min uppdragsgivare på en öde vägkrog för att höra hans historia. Hans blick flackar och han drar ideligen handen genom det smutsiga håret. Ute viner snöstormen och den ena kaffekoppen avlöser den andra i takt med att mitt block klottras fullt av en annan människas ord. Ibland sjunker han ihop med pannan i händern. Skakar mumlande på huvudet, som om han minns något som aldrig kommer att nå min penna. När natten blir till dag snuddar hans läppar vid min kind och vi skiljs åt. Det var det närmaste jag någonsin kom honom, mannen vars liv jag skrev. Ett halvår senare ligger den där, i Malous soffa. "Julian Assanges kvinnor"

Ja, ja. Vad vore en bal på slottet ...Jag håller med Andreas Karlsson: "Vi är lite dåliga på att drömma i Sverige. Så fort man tar ut svängarna är det någon som höjer pekfingret. Men utan drömmar skulle jag aldrig ha nått mina mål"

Spökskrivare är anonyma, det är baksidan av myntet förstås. Kanske ska jag bli en ny Lena Katarina Swanberg istället.
Hon har skrivit, bland annat:
När kalla nätter plågar mig med minnen av hur det var (Jessica Andersson)
Sorgfågel : Annika Östberg berättar sitt liv
Mitt liv med Saddam (Parisoula Lampsos)
Klockan 10.31 på morgonen i Khao Lak ( Pigge Werelin)
Från min loge på Dramaten (Börje Ahlstedt)

Stolt!

Jag har fått en Award från Malin, tusen tack - stolt och glad blev jag :D. Så här skrev hon:

" ... kan inte låta bli att besöka hennes blogg. Är hooked. Love the way she writes. Alltid med humor. Både på bloggen och vad jag läst av hennes författade texter. "

O så ska jag visst säga tre saker om mig själv: Hmmm...

1. Så här känner jag för att ragga på krogen:
Vad är de för likhet mellan att öppna en Aladdinask och gå på krogen? Jo, man blir lika besviken varje gång, för alla godbitarna är tagna.... Kvar är bara några spritfyllda äckel i hörnorna.

2. Har någon missat att jag vill bli författare? :) Ja, jo. Jag har fler intressen. Framför allt att pyssla med mina djur. Inreda och sy fårskinnskuddar.

3. Mitt bästa köp det senaste åren är min kamin. Mycket hemtrevligt och en underbar värme.

Jag skickar den vidare till 3 medsystrar - i kampen om att bli utgiven. Så inspirerande att läsa om andra som är i samma situation som jag själv. Anna Ljungdahl, Annelie & Anneli

Tänk innan jag pratar!

Att skriva är bra för mig. Då hinner jag tänka igenom vad jag skriver - i alla fall lite - även om jag skriver hiskeligt fort.

Så var inte fallet när jag var på Cervera och handlade julklappar.

Jag står i kön, plats nr 3. I en korg vid disken ligger en grytlapp av silikon. Jag provar den och nyper lite i luften några gånger, liksom för att prova. Snygg, mörk man med köplats nr 2, tittar på mig, ler och säger "den kan man nypa folk i näsan med!"

Jag ler tillbaka och svarar: "Ja, eller på andra ställen!"

Måste jag förvandla mig till en giftsnok?

Till Tomten

måste jag förvandla mig till en giftsnok
för att något förlag ska vilja ge ut min bok?

eller skriva i direktsändning - naken
för att bli antagen - på raken

Tomten lille.
Jag önskar mig endast en klapp
att jag ny refusering slapp

eller en lång lång landgång
som räcker över djupet, mot framgång

Snälla,
ställ en förläggare i hagen hos mina getter
så lovar jag att skriva om alla min heta nätter

Tomte, ta bort nederlagets bombmatta ... å låt mig bara författa

PS Det är inte bara jag som desperat nödrimmar ... Tomas Ledin och Per Gessle nödrimmar också, ofta.
Som denna av Tomas : "Jag är tuff, jag är hård, glider fram som en Ford"

Vem ska hon döda och Livet

Nu ska jag gå ut och pyssla med mina djur och skotta snö. Laga köttbullar och askar ur kaminen - allt medan jag funderar ut nya mord åt min romankaraktär som är en lönnmörderska.
Bidrar till lite jämnvikt så här i allt lullelulligt till jul ...

Vill du också ha lite jämnvikt kan du titta in på Martin Melins frus blogg, där visar hon en mycket ung, söt, naken och kissande Martin. Suck. Reminder to myself: när jag blir stor känd författare ska jag försöka tänka mig för. Och inte lägga ut pinsamma bilder av folk. Inte heller bilder på min man där han dragit upp kalsipperna till brösten. Även om han har snygg kropp. Och är min. Bara min.

Ja. Därefter ska jag tjuvläsa Livet av Keith Richards, som min syster ska få i julklapp. Jag hade tänkt tjuvläsa Den döende dektektiven, som mamma ska få, men så har jag läst så mycket positivt om Livet, så det får bli den istället.

Som SvD skriver:
GITARRHJÄLTE. Drogerna, från mammas PMS-medicin till det tunga heroinberoendet, är ett tema i Keith Richards ”Livet”. Men behållningen av boken är den oförfalskade kärleken till musiken...

Nytt tema i Nutidsnovellen

Madalaine” (1883) av Christian Krogh

Nutidsnovellens tema är inspirerat av Naturalismen, en litterär rörelse under senare halvan av 1800-talet. Din utmaning är att skriva en nutidsnovell i denna stil! Deadline 15 januari.

Vinnaren publiceras på www.duodito.se den 15:e februari 2011. Lycka till!

When your heart becomes tired ...

Never give up. When your heart becomes tired, just walk with your legs - but move on.
Så sa Paulo Coelho till mig på Facebook idag. Å så kan vi väl känna lite till mans. Då och då. Benen går vidare i sina invanda spår och vi hänger på i hopp om att det finns ett liv där runt kröken. (eller ett förlagskontrakt ....)

Fernando Morias är en brasiliansk journalist och författare. Dessutom har han skrivit Ordens alkemist, en biografi om Paulo Coelho. Den ska jag läsa. Paulo Coelho - garanterat inte en grining gubbe.

Just nu tjuvläser jag Livet av rockrebellen Keith Richards, då min syster ska få den i julklapp. Han är nog grinig, men synnerligen fascinerande. Bara de faktumet att han levde så länge att han kunde skriva sin självbiografi är anmärkningsvärt ... Jag har tagit av omslaget och är noga med att inte nysa i den eller spilla julmust. Dessutom får den bo i mitt pottskåp - när jag inte läser den - så inget busigt djur får tag i den.

Ligga å läsa ... sorry ...

Ligga här??? Flytta på oss!?!! Nä matte, du får se dig om efter annan läsplats idag. Här är fullt, serru :D

Offerrit

Tokig jag blir. Böcker är så hårda att riva itu. Tror jag pajar mattes glasögon istället, då kan hon inte läsa utan måste gulla med mig!

Offerrit av Johannes Källström, på Massolit förlag.

Handling
Tiderna är svåra. Industrin lägger ner och den lilla orten i skogen hotas av undergång. Svea, ortens kommunalråd, famlar efter halmstrån. Ett samarbete med bygdens förlorade son Oscar Vigelius, numera designer med världsrykte, ska gjuta nytt liv i näringslivet och mod i invånarna. Men Vigelius kommer inte ensam. I hans kölvatten följer ond bråd död, människor försvinner spårlöst och någonting illavarslande rör sig i det lilla samhället. Någonting alldeles under ytan. Kriminalkommissarie Owe Tycho kallas in, men det som börjar som en vanlig mordutredning förvandlas snart till en kaotisk kamp på liv och död. Owe står ansikte mot ansikte med nattsvarta krafter och i sin strävan att stoppa dem ställs han inför ett till synes omöjligt val. Offerrit är en berättelse om gott och ont, om människans bräcklighet, och frågan om vad i livet som är värt att ge upp allt för.

Mitt omdöme
Johannes är väldigt bekväm och harmonisk med sina ord, det märks tydligt. Han för mig med säker hand genom handlingen och jag är helt tillfreds med det. Karaktärerna saktar till viss del djup, men de stör inte då de ändå kommer i skuggan av det stora onda. Storyn är bra - om än ej originell - och jag vänder blad fort för att få reda på hur detta ska utveckla sig. Scenen där Owe tvingas välja är stark, han är trots allt bara en människa.

För mig är Johannes helt i klass med flera av våra deckardrottningar.

Dock tror jag att Johannes har högre ambitioner än både Läckberg och Marklund, vilket är ytterst befriande. Han vill krypa in under våra skinn. Han vill få mig att känna hur ondskan sipprar upp ur den krackelerade stadens gator. Han vill få mig att se den svarta, dödliga maneten som sakta sjunker ner över invånarna. Där lyckas han inte. Jag hör hur Owe säger att staden är märklig och jag ser den svarta ormen slingra sig. Men jag känner tyvärr inte det. Jag vågar fortfarande gå ut med hunden innan jag går och lägger mig. Stephen King har skrivit isande berättelser sen han var liten pojk och till slut dammade han till med debutromanen "Carrie" och blev känd över en natt. Jag vet inte hur länge Johannes skrivit, men om han fortsätter att skriva på så kommer Sverige att få en egen skräck-kung.

Mitt betyg

En 3:a. Helt klart en bok att kura ihop sig med när vinterstormen viner runt husknuten. Hade den fått mig att inte våga gå ut med hunden hade den fått en 4+.

Knuff.se

Griniga gamla gubbar

Griniga gamla gubbar riskerar att dö i förtid. Att gnälla är livsfarligt, detta enligt en ny studie från Duke University i USA.

Här är några av höstens biografier: tre griniga gubbar som borde köpa sig en röd, glad hatt.

Det är Billy Butt som fortsätter kampen mot rättvisan i sin biografi Ett särpräglat utseende. Frank Andersson berättar Sanningen om lögnerna och Börje Ahlstedt sitter och surar i Från min loge på Dramaten.

"När kvinnor gör som Solveig Ternström, det vill säga klipper håret och börjar röka cigarr, lämnar de sin medfödda kapacitet som vårdande människor och då blir världen en sämre plats för oss alla." /Börje Ahlstedt

Nej. Jag kommer inte att läsa någon av dem. Jag vill läsa biografier som rör vid mitt hjärta. Som Kristina Grahn som förlorat ett barn ... I dina spår. Jag vill läsa om stora män och kvinnor som i sina liv berört världen, i stort eller i det lilla. Om mäniskor som förändrat historiens gång.

Jag vill inte läsa om griniga gamla gubbar som gnällande söker upprättelse.

Varför skriver inte Billy Butt om hur det gick till på det glada 80-talet istället, men en avslutning om hans syn på domen. Varför skriver inte Frank om alla de framgångar han haft inom idrotten, och där emmellan bemöter lögnerna. Och Börje, varför inte berätta om hans otroliga teaterresa utan att klanka ner på andra? Jag tro att det skulle lämnat efter sig en mångt bättre smak i munnen.

VM i pole dancing

I min roman om My ger hon sin man Martin en pole dance i födelsedagspresent, med sig själv som huvudnummer. Att beskriva detta var inte lätt, då jag har ytterst liten - för att säga ingen - erfarenhet av pole dance.

Jag satt därför och studerade en massa you tube-klipp och en sen natt kom min dotter förbi datorn där jag satt och studerade en halvnaken kvinna slingra sig upp och ner för stången. "MEN mamma Då!!!"

Ja, ja. Önskar dock se mer av den här mannen, ett allt för kort klipp

Memento mori – Minns att du skall dö

Nästa bok i högen att läsa är Memento mori – Minns att du skall dö av Sanna Juhlin. Boken ges ut av det lilla förlaget Ord Text Mening. Det är så spännande att följa förlaget, då jag "varit med sen början". Det hela startade med att Anna Lindvall Olsson skrev boken Cancerkarusellen, en berättelse om när hennes man fick cancer och senare gick bort. När inget förlag ville anta boken startade Anna ett förlag själv. Efter det kom böckerna:

YOGA - när som helst,var som helst - Jona Dahlqvist
Fru Bengtssons andliga uppvaknande - Caroline L Jensen
och nu då Memento mori – Minns att du skall dö

I pipen ligger:

Uppföljaren till Cancerkarusellen
Fru Bengtsson släpps i februari i pocket
En shot till tack- författare, Maria Engelwinge släpps i april/maj 2011
LYKANTHROPOS I Vera Vänder Skinn av Caroline L Jensen kommer i maj 2011
Och så en bok till i september 2011 skriven av Ulla Bolinder

Speciellt spänd är jag på En shot till tack (förutom Sannas bok), som jag redan läst delar av och som för mig redan är en klar 5:a

En lapp att läsa när jag är död

Min systers bästa vän dog hastigt på gatan i lördags. Det fick mig att tänka. Om jag segnar ner på gatan - vem ringer sjukhuset då? Har de tillgång till något "anhörige-register"? Mamma sa att hon har en lapp i plånboken där det står numret till mig och min syster. Kanske hade min systers vän det också.

Hursom. Jag beslutade mig för att skriva en lapp. Numret till dotter och mamma noterades. Och ett litet OBS! "Jag har djur som behöver tillsyn och mat."

Stundens allvar grep mig när jag la ner lappen i plånboken. Nästa gång någon läser den är jag död ...

Om modet att utmana sig själv

För cirka ett år sedan kom jag i kontakt med Mattias Boström på skrivarsajten K1 och fick också tillfälle att hälsa på honom på Bokmässan i år. Mattias arbetar på Piratförlaget som redaktions- och produktionsansvarig.

Dessutom är han en modig man - det tycker då jag efter att ha läst hans blogg - han satsar på att bli standup-komiker. Detta trots att han aldrig gillat standup-humor. Eller för den delen besökt någon standup-klubb, dvs tills för två månader sedan. Nu har Mattias dock ändrat uppfattning och ni kan se hans debut den 15 december på Skrattarå Comedy Club på Walla Scen vid Valla torg i Årsta (söder om söder i Stockholm)

Jag håller tummarna för dig Mattias!!!

Mattias tips till dem som vill skicka sina manus till Piratförlaget

– Ett tips, som gäller vilket förlag man än skickar sitt manus till, är att verkligen anstränga sig för att få till en bra början. Den som läser oerhört många manus hinner inte vänta på att intresset ska vakna efter tio eller tjugo sidor. Berättelsen måste gripa tag från första sidan. Skriv också gärna ett följebrev som berättar lite om dig själv och redogör för innehållet i korta drag.

Den goda maten

Skriva är min passion. Men också att laga goda middagar av rejäla råvaror (köpekött går oftast bort). Till jul blir det lite julmat, men mest festmat från min stugknut.

Julmaten består av sill & ägg, lammfärsköttbullar, viltkorv och egen rökt lammfiol. Förutom det så blir det rådjursfilé, älggryta och lammstek. Ja må leva på omelett och pastaskruvar när jag är själv, men när jag har gäster blir det andra bullar!

Vet inte riktigt hur och när det blev så här. Glömmer inte hur det var precis när jag flyttat hemifrån och upptäckte till min förvåning att jag inte hade en susning om hur man lagade mat. Efter några månader hade jag jobbat upp två paradrätter. Den ena var potatisgratäng med bacon och vitlök i. Den andra var fläskkotlett i ugn med färdigköpt svampstuvning. Riktiga höjdare som står sig än idag. Fläskkotletten är dock utbytt mot älg och svampstuvningen gjort på egenplockade kantareller.

Lammfärsköttbullar
500 g lammfärs
1 st ägg
2 klyftor vitlök
salvia, efter smak
färsk chili, efter smak
4-6 soltorkade tomater i olja

Offerrit

Har precis börjat läsa Offerrit av Johannes Källström. Första stycket känns synnerligen bekant ... precis så var det här för en månad sen.

"Det året föll snön tidigt. Tunga, klumpiga flingor dråsade ner från himlen redan i mitten av november. Mjuk, blöt och vit lade den sig över hela samhället ... Bilar, vars ägare kalkylerat med växthuseffekten, slirade runt i den decimeterdjupa modden och orsakade trafikstockning. Det enda företag som upplevde högkonjunktur den hösten var Petterssons bilbärgning."

Jag hoppas att känslan av igenkänning slutar där då detta sägs vara en isande skräckroman. Denna typ av böcker läste jag mycket för, med Stephen King i topp. Numera skriver jag mest, men denna bok ska bli riktigt spännande att plöja igenom.

Jag har kommit till sidan 103 och så smått börjat lära känna karaktärerna med Svea, ortens starka kvinna, i spetsen. Boken började som en vanlig polisroman, men jag känner att nu att det är ondare krafter med, ondare än vad polisen är vana vid.

Dumma matte! Nu läser hon igen!!! Å jag är ju hungrig!!!! Dö bok dö!

Flickan från ovan

Jag lyckas sällan se en hel film då jag har allt för lätt för att somna i soffan med en katt på magen.

Men den här gången fanns det inte en chans. Flickan från ovan läste jag för flera år sen, men den är fortfarande kvar i mitt minne. Precis som filmen kommer att vara.

Behållningen var bildspråket med sina färger, skuggor och suddiga bilder. Scenen från dödsögonblicket är genialt, där vi får se Susie som inte förstår att hon dött. Sagan om ringen-regisören Peter Jackson bevisar gång på gång att han inte behöver Nya Zeelands vackra natur för att skapa magi. Att sa Jacksons bilder på näthinnan och att sen läsa boken - det måste bli optimalt.

Flickan från ovan är baserad på den bästsäljande romanen med samma namn, skriven av Alice Sebold. Filmen handlar om en ung flicka som mördats och vakar över sin familj från himlen. Hon vill hämnas sin mördare, men försöker samtidigt förstå att familjen måste få läka sina sår. Vi får parallellt följa hur händelsen splittrar familjen samtidigt som Susie befinner sig mittemellan himmel och jord, i jakt efter mördaren.

Susan Sarandon, som spelar karaktären mormor Lynn, är helt lysande. Många tycker att det blir lite buskis över det, själv tycker jag att den kedjerökande och whiskeypimplande Lynn är en bra motvikt till mördarens isande karaktär.

Mitt nästa manus skickas till ...

... trevliga och seriösa förlag. Jag kommer inte att skicka det urskillningslöst till de stora drakarna, inte heller till mellanstora förlag som jag aldrig någonsinhört ett pip från.

Jag kommer att början med mina tre favoriter. Därefter de resterande två favoriterna. Detta är alla förlag som "känner" mig på något sätt. Jag hoppas att de kommer att tycka om Christel Månsdotter.
... för jag har inte en plan B

Release januari/februari

Kolla in förlag Duoditos vårutgivning - där är jag :)

Våra författare - å en är jag!

Visst är det surrealistiskt när ett förlag mailar och frågar om jag kan skriva ihop en presentation om mig själv - som de ska sätta under "Våra författare" på webbsidan.

Vad det är för bok?

Framsida och titel är ännu hemliga men jag kan avslöja att detta är en bok för dig som drömmer om att bli författare. Har du ångestladdade dikter i skrivbordslådan från tiden då allt gick i svart? Älskar du att skriva? Då är du inte ensam...

En befriande humoristisk, självutlämnande bok om att jaga sina drömmar och om att aldrig ge upp

Fattigdomsbevis är ordet

" ... Men Helmerson blandar samman kändisskap med författarskap. Detta är ett av de stora fattigdomsbevisen i en alltmer personfixerad bokbransch. Som om romaners innehåll inte längre spelar någon roll, utan bara vem som skrivit boken."

Unni Drougge besvarar Erik Helmerson i debatten om den mediala makten.

Just det jag sagt länge!!!! Jag är en okänd kvinna från den smålänska urskogen - very far från storstaden - men skriver fasiken så mycket bättre än många "kändisar". Så det är så.

Christel Månsdotter, min nya roman ...

Christel Månsdotter

• mor
• växtbiolog
• lönnmördare
  … inte nödvändigtvis i den ordningen
  
  Jag har hela tiden funderat på ett sätt att få berätta, fast jag vet att det är en omöjlighet. Berätta det oberättbara och strängenliga förbjudna, att få ur mig de otillåtliga orden. När jag så igår fick denna dagbok i födelsedagspresent av min lilla Mira så förstod jag. Så befriande. Det är här jag ska berätta allt.

Att välja namn till karaktärer är svårt

Att välja namn till karaktärer är svårt!!!

Vi har så många minnen och känslor kopplade olika namn efter alla våra möten. Tack alla ni för namnförslag på min Lönnmörderska, 35-årig växtbiolog. Dessvärre hittade jag "fel" på dem alla, som jag gjort på mina egna i snart i ett halvår ...

Fru Venus: Solveig. Nix, går inte. Min mammas bästa kompis.
Anna: Elsa. Nej. Min första katt.
Boktokig: Charlotta. Nej, då tänker jag mig en söt och vän kvinna.
Annelie: Linnea, Elvira, Olivia. Linnea heter min dotter i andra namn och de övriga tre föreställer jag mig yngre tjejer.
Anders: Anna Månsdotter (sista kvinna i Sverige att bli avrättad). Bra efternamn. Det tar jag. Men Anna har jag kompisar som heter.
Marie: Sofia, Therese eller Petra. Petra är en god vän. Sofia och Theresa är i samma stil som Charlotta ...
Helena: Eva (= männsklighetens livmoder) och Helena. Tja, Eva ett bra val. Men, så var det det där med kompisar... Å jag kan ju inte döpa min lönnmörderska efter min förläggare eller syster .... :)
Malin: Cleo. Bra! Men för exklusivt för en växtbiolog med råttfärgat hår.

Efter som jag så skamligt dissar alla era förslag tar jag ett nytt grepp genom att slupvis välja ut en sida ur almenackan.
1. Axelina. Nej. Ser en hamster framför mig ...
2. Ellen, Lena. Ellen heter gamla tanter eller små flickor. Inte någon i 35-årsåldern. Lena har jag 2 goda vänner som heter ...
3. Christel. Där har vi det. Visst låter det bra! Christel Månsdotter. Rejält och trist. Ånej. Jag kommer inte att berätta varför jag tycker Christel är trist ;)

Manusätande plankton

Nu är de bara tre. Tre förlag på väg in mot upploppet …

Massolit förlag och Piratförlaget är på efterkälken då de meddelat att de har växtvärk och övebelastning på knäna. Vad gäller Kalla Kulor så är utgången oviss då de inte gärna anger sin dagsform.

Flaggorna vajar slaka. Publiken står upp.Tysta. De vet att om ingen når mållinjen kommer manuset om My att trilla ner i den hemska vattentunnan med iskallt vatten och manusätande plankton.

Vem kommer att stå distansen ut? Oddset för att det blir Kalla Kulor är hög, då My varken handlar om fotboll eller finanssnubbar. Piratförlaget ligger bättre till då de vågade satsa på Hundraåringen och Martina. Massolit är entreprenörer med enorm kapacitet, men marknaden vet inte riktigt vad de kan förvänta sig för utväxling.

På upploppet är det tomt och de manusätande planktonen vädrar morgonluft.

Manusätande planktion i vattentunna, kraftigt uppförstorat

Om det inte är min uppgift att vara medmänniska - vems uppgift är det då?

Nu när jag skriver min roman om Lönnmörderska föds många ny tankar. Kan man vara en god mor på morgonen och en kallblodig mördare till lunch. Varför slår män sina kvinnor? Vad föder hatet i vårt samhälle? Mitt skrivande blandat med boken Medmänniskor väcker många nya tankar och funderingar.

Fick boken Medmänniskor av Stefan Einhorn. Eller jag fick inte den av Stefan själv - utan min vän Lena, en sann och go medmänniska.

Boken består av tolv fristående berättelser som behandlar temat medmänsklighet ur olika aspekter. Mellan sina berättelser resonerar Stefan Einhorn tankeväckande kring hur vi bör handla för att uppträda som goda medmänniskor. Han påminner oss om att en enda handling kan göra hela skillnaden i en människas liv.

När var du en Medmänniska senast? Funderar själv på när jag var en äkta Medmänniska senast ... Hm. Känns som om jag har fullt upp att bara ta hand om mig själv, det måste trots allt börja där. Säger uppmuntrande ord till mig själv när jag skottar och håll mig själv i örat. Röstar (varje dag) på ett foto så min kompis ska vinna en tävlig där priset är at bli rescensent för ett nytt turistmål i Grekland. Och så har jag köpt 50 kg solrosfrö till skogens småfåglar. Och gjort en egen talgboll. Känns lite klent.

Saxat ur Jonas Gardells underbara blogg:
I juli 1946 fann man sångerskan Ulla Billquist död i sitt hem. Hon hade gasat ihjäl sig.
Det märkliga var att det inte fanns några tecken på des­peration. Hon hade engagemang i Karlstad på kvällen. Resväskan var packad och klar. På bordet i hallen låg tåg­biljetten, på en galge hängde hennes resdräkt nystruken. Hon var egentligen färdig att gå ut och sätta sig i den beställda droskan när hon måste ha ändrat sig och istället gått in i köket och satt på gasen.

Om det inte är min uppgift att vara medmänniska - vems uppgift är det då?

Om att vara ett brottsoffer

Jag har aldrig blivit slagen av en man. Tack o lov. Hade jag blivit det så hade jag haft vänner att prata med. Vänner som stöttat mig och hjälpt mig. Tyvärr är det inte alla som har det. Som brottsoffer behöver man stöd och inte minst vägledning och information.

Nästan dagligen möter vi i media våld mot oskyldiga coh våld inom familjen. Varför används våld? Vilka dolda mekanismer styr ett våldsamt beteende? Läs mer i Meningen om våld.

I Brottsoffrets handbok får du reda på vart du kan vända dig om du har blivit utsatt för brott och vilka möjligheter och rättigheter du har. Skriften vänder sig i första hand till brottsoffer, anhöriga och vittnen, men även till olika yrkesgrupper som kommer i kontakt med brottsdrabbade personer, polisen, socialtjänsten, företagshälsovården, elevhälsan och domstolar.

Paulo Coelho

The muddy road.

Tanzan and Ekido were once travelling together down a muddy road. A heavy rain was still falling. Coming around a bend, they met a lovely girl in a silk kimono and sash, unable to cross the intersection.
“Come on, girl,” said Tanzan at once. Lifting her in his arms, he carried her over the mud.

Ekido did not speak again until that night when they reached a lodging temple. Then he no longer could restrain himself.
"We monks can’t be near females,” he told Tanzan, “especially not young and lovely ones. It is dangerous. Why did you do that?”
“I left the girl there,” said Tanzan. “Are you still carrying her?”

Paulo Coelho, en av mina absoluta favoriter

Det är inte längre skamligt att ge ut sig själv

Bara man gör det tillräckligt bra.

Jag tror inte jag skulle vilja starta ett eget förlag, däremot faktiskt jobba på ett. Som idéspruta. Läsa manus.

Oavsett om anledningen till egenutgivningen är konstnärlig frihet, krass ekonomi eller storstilade förlagsvisioner så tycks det som är helt avgörande för om man lyckas eller ej vara författarens förmåga att utnyttja sitt eget namn som varumärke. Och gärna med siktet inställt på en speciell målgrupp, skriver Svensk Bokhandel . Jo så sant, ta Camilla Läckberg till exempel. Hon sa inte nej-tack till något medialt på tre år. Och se var hon är idag. Läs om hennes resa här.

"... helt avgörande för om man lyckas eller ej vara författarens förmåga att utnyttja sitt eget namn som varumärke" Dock hoppas jag att även historian och språket spelar in också ...

Namn på lönnmörderska?

Jag behöver hjälp! Jag har börjat skriva på en ny roman. Den handlar om en svensk kvinna som arbetar på Länsstyrelsen som växtbiolog samt är lönnmördare. Ca 35 år och har en liten dotter som heter Mira. Vad heter människan? Förslag någon???

Romanen har sitt ursprung i en novell, om ni vill så finns den att läsa här

Ha en skön lördagkväll!

Min skrivarlya

Nu när dottern flyttat har jag fått en egen skrivarlya. Så mysigt att ha ett litet rum att bara skapa i. På hyllan har jag placerat böcker som mina skrivarvänner gett ut - som en påminnelse att det faktiskt går ... Breven vid sidan om är kärleksbrev som en dag ska bli en bok ;) Kaffekoppen är en present från mamma och det är ur den jag dricker mitt skrivarkaffe.

Udda av Sara Lövestam,"känner" från skrivarsajten K1

Fallet Vincent Franke av Christoffer Carlsson, K1 samt träffat på

bl a Bokmässan

Älskade ungar av Helena Dahlstrand, min skrivcoach

Hästar på vift av Eva Holmquist, fd kollega och vän

Ivar Hamarsman av Ronnie G Lundin, K1

... i dina spår ... av Kristina Grahn, K1 och på en föreläsning
Jag är Wanted av David Larsson, också K1 samt träffat då han höll föreläsning

Min märkligaste bok

Den konstigaste boken i min bokhylla måste vara denna ... Den beskriver ett fiktivt land och jag fattar inte varför bönderna blir lurade ... ?
Författaren berättar allt om landets bergarter, skolsystem, topografi, statsstyre, religion m m.Tror inte jag känner för att recensera den, som Lundaförlaget önskar enligt bifogat meddelande från 1961.


Hur jag fick denna bok i min ägo?
Jo, för några år sedan dejtade jag en kille som hatade landsbygden och bönder. Hans hund hatade mina katter och lyckades tillslut bita ihjäl en av dem. Kan säga att vi passade inte så bra ihop, så killen tyckte att det var bästa att vi gick skilda vägar. Det tyckte jag också. Det var av honom jag fick boken.

Om att spränga en toffla

Min mamma bidrar mycket till mitt skrivande, även om hon är helt omedveten om det. Jag får så många uppslag av henne.

Som när jag beklagade mig över att tvättmaskinen gått i baklås och att en mus satt fyr på sig själv i elskåpet.
"Du får spränga en trätoffla i luften", konstaterade mamma.
"Ehh, va?!"
"Det gör man i småland. Solveig är från småland. Hon gör så. Man tar en toffla, fyller den med krut och - PANG! De elaka små knytten blir så rädda av smällen så de försvinner. Bra va?!"
" .. "

Jag forskade i saken och enligt polisen så smäller inte krut i tofflor. Den mer fräser ... Och ja, det var helt ok att jag testade detta hemma. Nu har jag lokaliserat en gammal toffla hos bonden och jägaren har massor av gammalt krut, så här ska det sprängas trätofflor.

Detta är en typisk sådan sak som aldrig skulle hänt i stan ... Och dessutom sorteras den in under kategorin "Tjolahoppsan" !

Hur som, denna lilla historia finns att läsa i min roman om My.

Tjolahoppsan

En duktig lektör sa till mig att min romanfigur My brister i karaktär och djup. Dessutom är hon på tok för mycket Tjolahoppsan.

Det fick mig att reflektera. Jag har trots allt skapat My.

Är jag Tjolahoppsan? Inte på jobbet i alla fall. Där jag mer Bitchihoppsan. Privat är jag väldigt mycket Tjolahoppsan. Senast på Afterworken i fredags. Där tjolahoppade jag i fyra timmar. Frågar ni mina vänner om alla mina tjolahoppsantilltag så lär ni få en ohyggligt underhållande stund.

Privat saknar jag karaktär. Jag har redan ätit upp lussebullarna som skulle befinna sig i frysen till jul. Dessutom var jag uppe inatt och drack Cola klockan 03:21. Varenda unge vet att Cola dricker man på lördagar. Endast. Inte en tidig torsdagsmorgon innan fan fått benen ur sängen.

Djup vet i sjutton om jag har. Troligen är jag bara ytlig med stort inslag av ångest, vilket kan lura folk att tro att jag är djup.

Efter en stunds eftertanke förstår jag varför vissa saker i mitt liv är som de är... För om jag varit en roman - iställt för en människa - hade jag blivit refuserad av de flesta förlag i vårt land.

Fransk afton i min kalla skog

Min julklapp till mig själv har anlänt från Bokus. Underbar! :)

Paris kan göra mig tokig av lycka, precis som författarenMagnus Falkehed säger. Mitt älsklingsminne av Paris är en tidig sommarmorgon där jag står på Place de la Concorde och skådar ut över ett folktomt Champs-Elysées med Triumfbågen längst bort i fjärran. Just då, där i morgonrodnadens stillhet, är det helt omöjligt att föreställa sig att det var på Place de la Concorde blodet flöt och Ludvig XVI och Marie Antoinette blev halshuggna.

Inget kan vara mer vackert än Paris i gryningen.

I Fransk afton kan man återuppleva Paris fuktiga kullerstenar och värmen från en liten bistro, även om man som jag bor ute i den småländska skogen. Här finns recepten, små berättelser och inte minst en cd där Edith Piaf bidrar till äkta fransk stämning. Allt vackert inramat i förgyllda kanter.

Krönika - Julfest på jobbet

I vissa länder riskerar man att få dödsstraff om man har sex utanför äktenskapet, äter griskött eller dricker alkohol. I Sverige kallar vi det julbord med jobbet…

Jag kommer inte att dricka någon alkohol i år. Så var det inte riktigt förr. Då bodde jag mitt i centrala Malmö och hade krypavstånd hem från julfesten. Att krypa tre mil är bara inte att tänka på. Förutom att det redan är en halv meter snö här i Småland, så har mina knän börjat kinka.

Sex på julfesten är uteslutet, vilket mest hör lite ihop med att jag inte ska dricka någon alkohol. Sex utanför äktenskapet har jag däremot haft i alla tider. Mest på grund av att jag inte är gift.

Förutom att inte dricka snaps, inte ha sex och äta ihjälstressad gris så kommer jag att hålla utbildning i vårt nya dokumenthanteringssystem. Detta hör till viss del ihop med att jag inte längre är med i festkommittén. Förr var jag festkommittén och skulle aldrig godkänt punkten ”genomgång av dokumenthanteringssystem av kvalitetsansvarig”. Även om punkten tekniskt sett ligger något innan själva julbordet. Jag hade haft en aktivitet som var mer förberedande för själva festligheterna. Typ julpoker med ”en lille en”.

Men, det blir säkert kul ändå. I alla fall dagen efter. Jag kan då tänka tillbaka på en kväll då jag inte visade rumpan i min för korta kjol. Inte heller spillde jag sillspad innan för skjortan på chefen. Eller för den delen dansat runt bland köttbullarna skrålande I wissch yo a maary xmas.

God Jul å må vi alla få en fridefull julfest!

Har ditt jobb en plan, se här

Novell inspirerad av expressionismen

Nu har jag skickat iväg mitt bidrag till novelltävlingen Nutidsnovellen. Hon hette Marit - för er som inte kommer ihåg hennes namn. Temat denna gång är inspirerat av expressionismen och utmaningen är att skriva en nutidsnovell i denna stil.

Expressionism: En stilriktning som gav uttryck för våld, ensamhet i en kall och själlös värld. Den existentiella nöden stod i centrum för den vilsna människan i ett mer och mer främmande samhälle.

Övriga temat som jag deltagit i är barocken och poetisk realism. Skräckromantiktemat hoppade jag över. Är totalt fantasilös när det gäller vampyrer och stelbenta monster med muttrar i ansiktet.

På det humöret jag är nu så passade expressionismen mig ypperligt ;) Expressionismen rules.

När man blir förälskad i sin text är den bra. När jag läser om den gång på gång och blir varm inombords vet jag att jag lyckats, även om jag inte vinner eller blir utgiven. Så känner jag för denna novell och så känner jag för mitt manus om My. Känner ni igen er? Hur känner ni för era texter?